Ormbäraren
| Ormbäraren | |
 | |
| Lista över stjärnor i Ormbäraren | |
| Latinskt namn | Ophiuchus |
|---|---|
| Förkortning | Oph |
| Rektascension | 17 h |
| Deklination | -8° |
| Area | 948 grad² (11) |
| Huvudstjärnor | 10 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 62 |
| Stjärnor med exoplaneter | 15 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 5 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 11 |
| Ljusaste stjärnan | Ras Alhague (Alfa Ophiuchi) (2,08m) |
| Närmaste stjärnan | Barnards stjärna (5,98 lå) |
| Messierobjekt | 7 |
| Meteorregn | Ophiuchiderna Norra majophiuchiderna Södra majophiuchiderna Theta Ophiuchiderna |
| Närliggande stjärnbilder | Herkules Ormen (huvudet) Vågen Skorpionen Skytten Ormen (svansen) Örnen |
| Synlig vid latituder mellan +80° och −-80° Bäst synlig klockan 21:00 under juli. | |
Ormbäraren (Ophiuchus på latin) är en stor stjärnbild på södra stjärnhimlen.[1][2] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[3]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Ormbäraren var en av de 48 konstellationerna, som listades av den antike astronomen Ptolemaios i sitt samlingsverk Almagest. Den har tidigare haft de latinska namnen Serpentarius och Anguitenens.
Ormbäraren ingår formellt i zodiaken, men babylonierna valde att utelämna den för att antalet stjärnbilder skulle överensstämma med årets tolvmånaders kalender. Västerländsk astrologi håller fast vid den tropiska zodiaken som är bunden till årstiderna, varför djurkretsen än idag ser likadan ut som på Ptolemaios tid.
Mytologi[redigera | redigera wikitext]
Enligt myten är Ormbäraren identisk med Asklepios / Aesculapius, läkekonstens gud i den antika mytologin.
Läge[redigera | redigera wikitext]
Från Sverige är stjärnbilden i sin helhet svår att se. Endast tidiga vårmorgnar är hela stjärnbilden synlig för svenska observatörer. I juli, när den står som högst över horisonten i söder, är himlen i regel alltför ljus för att stjärnbilden ska kunna synas.
Stjärnor[redigera | redigera wikitext]
Ormbäraren är en stor stjärnbild med många intressanta objekt, både stjärnor och deep sky-objekt.[3]
- α - Ras Alhague (Alfa Ophiuchi) är den ljusstarkaste stjärnan, med en magnitud av 2,07. Ras Alhague är en variabel dubbelstjärna bestående av en vit jättestjärna och en orange dvärgstjärna i huvudserien.[5]
- η - Eta Ophiuchi (Sabik) är också en dubbelstjärna av magnitud 2,43.[6]
- ζ - Zeta Ophiuchi är en extremt stor blå stjärna I huvudserien av spektraltyp O9,5V. Den är en Beta Cephei-variabel och har en beräknad ålder av endast 3 miljoner år.[7]
- δ - Delta Ophiuchi (Yed Prior) är en röd jätte av spektraltyp M0,5III, och av magnitud 2,75.[8]
- β - Beta Ophiuchi (Celbalrai) är en orange jätte av spektraltyp K2 III. Den varierar i magnitud 2,75 – 2,77.[9]
- κ - Kappa Ophiuchi är en orange jättestjärna av spektraltyp K2 III med magnitud 3,20.[10]
- ε - Epsilon Ophiuchi (Yed Posterior) är en gul jätte av magnitud 3,22, av spektraltyp G9,5 IIIb.[11]
- θ - Theta Ophiuchi är en multipelstjärna av magnitud 3,26. Den är klassificerade som Beta Cephei-variabel.
- ν - Ny Ophiuchi (Sinistra) är en orange jättestjärna med magnitud 3,33. En brun dvärgstjärna som har omloppsbana runt Sinistra upptäcktes 2004. Den bruna dvärgen har en massa på minst 21,9 gånger Jupiters och en omloppstid av 536 dygn. 2010 upptäcktes ytterligare en brun dvärgstjärna, med 24,5 gånger Jupiters massa och omloppstiden 3,169 dygn.[12]
- γ - Gamma Ophiuchi är en vit dvärgstjärna i huvudserien av spektraltyp A0 V med magnitud 3,75.
- λ - Lambda Ophiuchi (Marfik) är en dubbelstjärna med magnitud 3,90.
- Barnards stjärna är en röd dvärgstjärna av magnitud 9,54. Den befinner sig på ett avstånd av 5,98 ljusår och är därmed den fjärde närmaste stjärnan, efter de tre stjärnorna i Alfa Centauri-systemet.[13] Stjärnan är uppkallad efter den amerikanske astronomen Edward Barnard, som upptäckte stjärnans stora egenrörelse 1916.[14] Barnards stjärna har den allra största egenrörelsen av alla stjärnor i förhållande till solen, 10,3 bågsekunder/år.
- GJ 1214 är en röd dvärg av magnitude 14,71. En exoplanet som kretsar runt stjärnan upptäcktes 2009. Planeten har 6,55 jordmassor och en omloppstid runt stjärnan på 1,58 dygn.[15][16]
- Keplers stjärna (SN 1604) var en supernova som först observerades i oktober 1604.[17] Som starkast var den magnitud -2,5 och var då det starkaste objektet på himlen. Den kunde under flera veckor ses även mitt på dagen. Keplers stjärna är den senaste supernovan i Vintergatan som gått att se för blotta ögat.[18]
- RS Ophiuchi är en rekurrent nova i Ormbäraren. Dess ljusstyrka varierar mellan 9,6 och 13,5 i magnitud. Novautbrott har observerats 1898, 1933, 1958, 1967, 1985 och 2006.[19]
Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]
Stjärnbilden innehåller en hel rad Messierobjekt. [20][3]
Stjärnhopar[redigera | redigera wikitext]
Klotformiga stjärnhopar:[21][22]
- Messier 9 (NGC 6333)
- Messier 10 (NGC 6254)
- Messier 12 (NGC 6218)
- Messier 14 (NGC 6402)
- Messier 19 (NGC 6273)
- Messier 62 (NGC 6266)
- Messier 107 (NGC 6171)
- NGC 6304
- Palomar 6
Nebulosor[redigera | redigera wikitext]
- NGC 6572 är en planetarisk nebulosa av magnitud 8,1.
- IC 4603-4604 är två blå reflektionsnebulosor.
- Barnard 59 är en mörk nebulosa.
- Barnard 72 är en mörk nebulosa.
- M2-9 är en planetarisk nebulosa.
Landskapsstjärnbild[redigera | redigera wikitext]
Ormbäraren är Västergötlands landskapsstjärnbild.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 9 april 2014.
- ^ [a b c] ”Ophiuchus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Ophiuchus-constellation/. Läst 9 april 2014.
- ^ Allthesky.com
- ^ ”Basic data : alf Oph -- Variable Star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Alpha+Ophiuchi. Läst 10 april 2014.
- ^ Mark R. Chartrand (1983). Skyguide: A Field Guide for Amateur Astronomers. sid. 170. ISBN 0-307-13667-1
- ^ ”Basic data : zet Oph -- Be Star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Zeta+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 10 april 2014.
- ^ ”Basic data : del Oph -- Variable Star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Delta+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 10 april 2014.
- ^ ”Basic data : bet Oph -- Variable Star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Beta+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 10 april 2014.
- ^ ”Basic data kap Oph -- Pulsating variable Star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Kappa+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 10 april 2014.
- ^ ”Basic data eps Oph -- Star in double system”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Epsilon+Ophiuchi&submit=SIMBAD+search. Läst 10 april 2014.
- ^ Sato, Bun'ei; Omiya, Masashi; Harakawa, Hiroki; Izumiura, Hideyuki; Kambe, Eiji; Takeda, Yoichi; Yoshida, Michitoshi; Itoh, Yoichi; Ando, Hiroyasu; Kokubo, Eiichiro; Ida, Shigeru (2012). ”Substellar Companions to Seven Evolved Intermediate-Mass Stars”. Publications of the Astronomical Society of Japan 64 (6).
- ^ ”Basic data NAME Barnard's star -- Variable of BY Dra type”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=V*+V2500+Oph. Läst 10 april 2014.
- ^ E. E. Barnard (1916). ”A small star with large proper motion”. Astronomical Journal 29 (695): sid. 181. doi:.
- ^ Charbonneau et al. "A super-Earth transiting a nearby low-mass star" Nature 462, 891-894 (17 December 2009)
- ^ Rogers & Seager. "Three Possible Origins for the Gas Layer on GJ 1214b" Astrophysical Journal 716, 1208-1216 (June 2010)
- ^ Lodovico delle Colombe (1606). Discorso di Lodovico delle Colombe, nel quale si dimostra che la nuova stella apparita l'ottobre passato 1604 nel Sagittario non e cometa, ne stella generata.... stamp. de' Giunti. sid. 70
- ^ ”Chandra X-Ray Observatory”. Discovery of Most Recent Supernova in Our Galaxy, May 14, 2008. http://chandra.harvard.edu/press/08_releases/press_051408.html. Läst 10 april 2014.
- ^ ”Star soon to become supernova”. BBC News. BBC. 23 juli 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/5204676.stm. Läst 9 april 2014.
- ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 418-419. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ^ David H. Levy (2005). Deep Sky Objects. Prometheus Books. sid. 153-154. ISBN 1-59102-361-0
- ^ Jamie Wilkins, Robert Dunn (2006). 300 Astronomical Objects: A Visual Reference to the Universe. Firefly Books, Buffalo, New York. ISBN 978-1-55407-175-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ormbäraren.
| ||||||||